jag blir så glad när jag ser dig cykla iväg. Rak i ryggen cyklar du mot en av de sista dagarna som femteklassare. Idag skall ni ha klassmästerskap i minigolf, cykla till Mc donalds och sedan vidare till arosfortet för att tillslut på kvällen avsluta med brännboll tillsammans med föräldrarna. Jag känner mig glad och stolt. Du mitt lilla frö som för 12 år sedan låg och grodde innuti min mage, omsluten av kärlek och längtan. Född med glädje, till glädje. Jag kan inte förstå att du redan har blivit så stor och kan inte förstå hur jag kan älska dig mer för varje dag som går.

Idag är du inte längre den lilla baby som en gång var så beroende av mig, en kärleksfull symbios som har vidareutveckats till den långa och sora “preeteen” kille som du _nu_ är. Men jag är så stolt över dig. Så otroligt stolt. När jag ser dig cykla iväg känner jag både stolthet och rädsla och jag slås av att det är precis så här livet är. det är det som nu ligger framför dig och mig. Stolthet över att du börjar att sträcka ut dina vingar och göra dig redo för att flyga. Rädsla för att livet är så stort och farligt.

men mest av allt är det ändå glädje. För du ger mig en sådan otrolig glädje varje dag bara genom att finnas.

Mitt hjärtebarn.

min glädje

samuel och pappa