Vi har inget bredband i huset. Jag var förberedd på att det skulle bli så man kanske inte så illa som det är. Oavsett var vi än varit med husbil eller liknande så har man i princip alltid kunnat använda sitt mobilnät för att kicka igång datorn på. Så är icke fallet här. Jag trodde jag hade sämst täckning i vårat gamla hus just för 3 men det skulle visa sig att hur kasst det än var där så är det 700 gånger sämre i det nya. Och när jag säger dåligt så menar jag fullständigt uruselt. Jag har knappt en plutt markering på de flesta ställena i huset och då är det bra. Mest så söker den hela tiden på alla möjliga håll och kanter utan att hitta nån 3 mottagning alls. Fekk, 3 suger verkligen i denna stan.
Nog trodde jag man skulle ha tillräcklig täckning i sitt eget hus för att det skulle fungera, och jag trodde nog om jag skulle vara riktigt ärlig att ingenting direkt kunde vara sämre än telias täckning men tjoho , guess what. Det kunde det.

Vi har beställt bredband och IP telefoni samt kanalutbud via telia till ett bra flytterbjudande första året. Sen får vi se vad vi landar på där efter. Så nu sitter vi här i det nya huset. Halvt chockade och helt i oordning. Det är kaosartat att flytta men det känns konstigt. VI har bott så länge på i det gamla huset att det är det längsta jag har bott någonstanns förutom mitt barndomshem som jag lämnade när jag var 18 år. Just nu lever jag i nån slags ångestladdad separationsfas där jag ser allt som var bra med det gamla huset och längtar lite tillbaka dit och har svårt för att se det positiva i det nya. Mest av allt längtar jag til mitt fina vardagsrum och tapeten jag satte upp och älskade har blivit nånslags förebild för allt det bra där. Det finns så mycket positivt här i det nya och ändå har jag svårt att se det. Det som gjorde att jag vantrivdes innan är som bortblåst i allt det nya. Låt mig bara andas och komma in i fas igen. Blogglusten försvinner lite när tillgången på nät är lika borta som solen denna sommar. Men förhoppningsvis kan jag landa igen längre fram.