det är det enda som återstår. I närmare elva år har jag haft barn på dagis men nu är det slut. Lillan gör sin sista dagisdag nu imorgon och sedan går jag på semester. Lillgrabben har nu denna och förra veckan varit ett par dagar på dagis även han. Det känns tryggt med tanke på att även han gått där i fem år. Efter semestern börjar en ny era i livet. Vår lilltjejj skall börja skolan och det på en helt ny skola. Samma som storebror men något helt nytt för oss. Det är både gott och jobbigt samtidigt. Jag är en person som tyvärr har svårt med förändringar. Jag får ångest och panik och vill helst ångra mig och dra tillbaka klockan till det som redan varit för att göra om det en gång till. Det är gott att vara med, få uppleva allt detta fantastiska nya men samtidigt är jag otroligt rädd att jag skall ha tagit mitt livs sämsta beslut iom flytten. Jag känner mig inte hemma ännu. Jag är rädd att jag aldrig skall göra det. 🙁 Jag vet ju nånstanns långt inne att jag kände lika dant när vi flyttade till förra huset. Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig trivas där och hade ångest över de val vi gjorde då. Men nu har vi bott där så länge ( 6 år)och jag har lagt ned så otroligt mycket tid och pengar på att få det huset så¨som vi ville ha det. Nu tyckte jag om det. Nu minns jag bara fördelarna med det och alla nackdelar har jag i princip förträngt.
Just nu när jag sitter här i det nya huset där jag trodde jag skulle vara lycklig så känner jag mig mest liten och vilsen. trädgården är ff nått helt fantastiskt. Jag älskar den, uterummet underbart. Bottenvåningen inbjuder till socialt umgänge och här är gott om plats för oss alla. Ändå tvivlar jag. Är det rätt. Varje liten sak som inte ser perfekt ut verkar stå ut framför allt annat och liksom peka på mig som för att säga “vad var det jag sa – du skulle stannat där du var”
Lillan skulle egentligen efter semestern börjat på byskolan där hennes bröder börjat före henne. Hon skulle liksom sina bröder lära sig att gå och cykla hem själv ifrån skolan. Här känns som så stort och farligt.