Även inatt har himlen bjudit på ett fantastiskt skådespel.  Åska, blixtar och ett regnoväder utan hejd på. Samma som natten innan fast nu mera mitt i nattens mörker än som under gårdagens tidiga morgon. Nu har vi bott här i nya huset ett tag men det är fortfarande svårt att vänja sig. barnen har redan bekantat sig med närmsta grannarna och jag håller på och gör mig kompis med trädgården som inte längre går att känna igen.

Mitt i natten kom två av tre barn gråtande upp ifrån källaren där de hade mysövernattning tillsammans. De var rädda för åskan och tyckte att blixtrarna var läskiga. Precis som jag gjorde när jag var i den åldern. Jag kan minnas paniken. Hur den skär i genom märg och ben, vartenda cell i kroppen är totalt på helspänn. jag minns hur jag låg i sängen och räknade helt andlöst. Letandes efter tecken på att ovädret var på väg bort istället för att komma närmare. Jag känner fortfarande respekt för ovädret och skulle inte chansa på att vara ute på fel ställe. Men nu på lite äldre dagar kan jag mer njuta av det. Se det vackra i urladdningen på himlen och känna tillit till att jag är säker där jag är.  Hoppas att mina små troll kan känna trygghet hos mig

Idag är det onsdag och maken är ledig. han har fått ett nytt chema där han jobbar tio timmar måndag, tisdag, torsdag och fredag. Börjar fem på morgonen och slutar nån gång runt fyra när han väl kommer hem i tid.  Nu är han i gamla huset och hämtar saker, småbarnen är hos grannarna och storekillen blir snart hämtad av sin pappa. Själv skall jag försöka koka svartvinbärssaft. Och hoppas på bättre väder 🙂