Det är fredag. Igår deklarerade lilla dottern att fredag borde vara städdagen och för att få sätta sig ned och mysa på kvällen måste man ha skött sig och städat ordentligt.  Men jag är rädd att det här inte kommer att bli något mys ikväll eftersom allt ff är i en enda kaotisk oordning.  Det märks att vi har slagit av på farten och gått in i någonslags semestermode där vi sover längre på morgonen både jag och barnen. Idag vart vi uppe kring nio och det är sent för att vara oss.

Det är varmt och kvavt, ändå är himlen inte så sommarblå som man skulle önska utan är snarare uppfylld av gråa moln i alla olika nyanser. Vi förväntar oss åter regnväder och åska. jag går och plockar överallt. Får liksom ingen ordning även om jag tömmer låda efter låda. Jag antar att det tar tid även här med tanke på vilken stor omställning det ändå är att flytta till ett sådant här stort hus. Vi fyller inte hela huset även om vi skulle försöka. Det som är kaotiskt är nog egentligen inte alls utrymmet. Det är att låta var sak hitta sin plats i utrymmet. Att hitta det logiska i var kökspryttlar, bestick och porslin skall stå för att man enklast skall komma åt allting. Att hitta nya förvaringsmöjligheter för det som var självklart i det gamla huset.  Men det synliga kaoset i rummen är ändå ingenting mot det icke synliga kaoset innom mig. Det där jag absolut inte får nån ordning på. Oron, tvivlet och rädslan för att ha gjort fel val.

Utanpå ser jag troligtvis helt lugn ut. Går här med barnen, lagar lite mat, plockar ur lite kartonger. Funderar och fungerar. Men innom mig river kaoset.

Bäst att sätta fart med ännu en låda.