Igår när jag var i det gamla huset så plockade jag ned hur mycket barnkläder som helst ifrån vinden. Allt möjligt både sådant som skall sparas och sådant som skall säljas eller skänkas bort. Det är kläder från 10 år. Vinter kläder, sommarkläder, skor och overaller. Till.För.Bannelse. Hur mycket som helst helt enkelt.  Roligt och jobbigt.

Jag sorterade i högar för försäljning, enklast tror jag att lägga ut på blocket i klädpaket, högar för att spara så som kläder som storebror har haft vilka är i gott skick som lillebror kan ha men även unisex kläder som Loppan kan ha. Och vissa högar kunde jag inte förmå mig att sortera bort. Jag känner ju så starkt att det kommer komma barn till vår familj som behöver vår hjälp och kärlek. Det känns bra att ha dessa kläder kvar ifall de en dag kommer att behövas. Det är en väldigt stark känsla, den att känna att man vill göra något bra. Stödfamilj/kontaktfamilj eller tom fosterbarn. Vårar hus är stort och i mitt hjärta finns det plats.

Just nu kan jag bara inte göra mig av med dem. För att jag vet. Så tillsvidare får sakerna följa med hem. I väntan på den lilla pojke eller flicka som kan komma att behöva dem. Det känns bra i hjärtat.