har jag verkligen varit din i snart tolv år nu? Har du verkligen varit min? Min son. I TOLV år?

Underbara fina Samuel. Mitt hjärtas skatt och min stora glädje. Du som en dag för tolv och ett halvt sisådär år sedan annonserade din ankomst genom de skarpaste streck jag någonsin sett. Det var en av de vackraste dagarna i maj. Solen lyste varmt och generöst på himlen. Testet var positivt på fem sekunder. “titta jag finns” ropade du till mig med det kraftigt blåa strecket.

Idag ropar du inte längre, du är mer pree – teen och uffar och puffar. Precis som man skall göra när man är på väg ut i livet. Du är så stor samtidigt som att du faktiskt är så liten. Bara ett barn i en allt större och mognare kropp som du skall hålla reda på och växa in i för att tillslut passa in i. Älskade fina. Det råder inget tvivel i mig att du en dag blir en trygg stark och fin person.Du har redan allt det där som behövs även om du nu har kommit till den åldern där livet inte längre är barnsligt enkelt och din mamma inte är coolast i stan.  Tolv år. Så länge har jag fått förmånen att lära känna dig, och även om du har ärvt din mammas envishet i kombination med din pappas blyghet och tysthet ( inte våra helt mest faschinerande och charmigaste drag helt klart) så  är du snäll, omtänksam, härlig, ambitiös och en fantastiskt fin ung kille på väg ut i vuxenlivet.

Jag vill inte vara utan en dag. Jag vill inte vara utan ett bråk eller argumentation, inte ett enda pustande stön eller ett enda varföööööör. Jag vill vara just här, just nu, med just dig. Uppleva alla pustande och frustande, all glädje och sorg, allt som du går igenom på vägen mot vuxenlivet. Du går aldrig ensam. Jag finns alltid just här för dig.

Året som gått har bjudit på många svängar. Både i glädje och i sorg, din älskade gammelfarfar som du var så stolt över somnade in 101 år gammal. Sorgen var total men på begravningen var det du som var den starka. I juni slutade du mellanstadiet och lämnade den högt älskade och avgudade läraren bakom, Björn som följt er i två hela år och sett er utvecklas och fört er med mild hand framåt. En trygghet och glädje att han följt er så bra på vägen, och en sorg att lämna honom och den delen av livet. Sen börjar du högstadiet. Vi flyttar till nytt hus och du får nytt fint eget rum. En tonårsdröm med allrum utanför där du kommer kunna hänga med dina vänner. Du börjar läsa Spanska till min stora glädje och vi ser fram emot att åter besöka Spanien  och lägenheten mormor och morfar har.

Du växer, du mognar, du utvecklas. Snart växer du om din mamma, även om hon faktiskt inte är så liten hon heller. Ändå sitter jag ibland vid din säng. Ser dig sova precis som när du var liten. Smeker stilla sin mjuka kind med de vackra fräknarna. Stryker bort ditt långa mörka hår från pannan och hör dig andas. Då är känslan precis lika stark som när du var liten och nyfödd. Lika brännande stark i mitt hjärta. Lika mycket vill jag ta dig till mitt hjärta och skydda dig från hela världen där ute. Blotta tanken på att nått skulle kunna hända dig är så stor och ångestladdad att den får mig att fysiskt må illa.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Nu precis som då. Du är fortfarande min lille gosse. Min förstfödde son. Varje dag fortsätter du göra mig glad och stolt. men det enda jag önskar för dig är att du skall ha modet och kraften att gå din egen väg. inte den som jag eller din far vill eller önskar utan den som gör just dig lycklig. Jag lovar att finnas där för dig i allt och stötta dig i alla dina egna val. För om du är lycklig, är även jag det.

Grattis min store, fine älskade, lilla fantastiska son på din tolvårsdag imorgon.

Jag älskar dig. Nu och alltid.

Din mamma