Helt plötsligt har det gått upp för mig. Hon finns inte mer. Jag har vetat det länge nu men inte velat ta in det alls. Men nått konstigt har hänt. Konstigt på så vis att det händer saker med mig här som jag inte kan förklara. Saker som jag inte förstår eller känner nån logisk sammankoppling till.

Helt plötsligt. Jag har börjat drömma om henne. En av drömmarna skrev jag om för inte så länge sedan. Nu har det varit flera drömmar, men de är mer otydliga. Ibland minns jag bara som något suddigt och ibland känns det som om hon är kvar när jag vaknar. Huset rör sig, knäpper och knakar, dörrar öppnas av sig själv och fasten jag vet att gamla hus gör så och det är vinden och allt det dära. Men jag vet inte. Ibland känns det som om det är hon. Fast jag förstår inte varför.

Jag sörjer. Fast jag sörjer nog på ett helt annat sätt än vad många av hennes andra vänner gör. De sörjer den närhet de hade med henne, allt det som de brukade göra och nu inte längre kan. Jag å andra sidan sörjer det som jag aldrig fick och det får mig att känna mig otroligt egoistisk. Jag sörjer att jag inte träffade henne IRL på flera år. Att  det som hon skrev till mig ” det finns mycket att berätta” nu aldrig får berättas. Att det senaste jag har kvar ifrån henne är ett gammalt inbox meddelande på något så helsjukt som facebook. Att jag inte brydde mig om att be om hennes mobilnummer för att bara kunna skicka ett litet sms. Jag sörjer att jag lever kvar med bilden av 17åriga Pernilla och den 36 åriga Pernilla vet jag inte ens vem hon var. Och nu får jag aldrig veta det heller. Jag sörjer det som inte fick bli. Det som skulle finnas tid för sedan. Det orättvisa. helt plötsligt mitt i allt annat, kanske tom mitt i en rörelse av någonting som jag gör så hugger det till. Stygnet av sorg och orättvisa.

Sedan känner jag mig orättvis och egoistisk. Men sorg har den tendensen att göra mig sådan.

Jag fortsätter sakna dig söstra mi. Var dag. Och jag försöker ta vara på andra relationer jag har. Få dem omkring mig som är viktiga att känna sig viktiga. För att jag misslyckades med att göra det med dig. Inte för att jag tror att du inte visste. Men jag lät tiden gå. På ett sätt som jag inte borde ha gjort.

Älskar dig.

Från din i hjärtat 17 åriga syster.