älskar julstjärnan som passar så bra i det stora fönstret

Det är fortfarande mörkt ute när klockan ringer. Såpass mörkt så att det verkligen känns som om det är natt även om klockan slagit sex och alarmet på telefonen har ringt tre gånger och jag har fortsatt att snooza det ett tag. Lite kallt om fötterna när jag smyger upp ur sängen för att inte väcka någon. För även om jag är den som är ledig så tycker jag om att smyga upp för att väcka barnen i lugn och ro. Vårt hus ligger på en hörna så det är inte mycket ljus som strilar in via fönsterna. Bara precis på framsidan eftersom vi på sidan och bakom inte har en enda granne på långt håll. Jag smyger mig ned för trappan. Fortfarande klädd i pyamasbyxor och en mjuk långtröjjja och håret uppsatt i tofs. Dax för att väcka största killen. Vår tolvåring som skall vidare till skolan.

Tack och lov att de har jullov snart så att man kan få sova så länge som man önskar. Eller tja, så länge som man klarar av att ignorera alla ljud från barn och ett gammalt hus. Klockan är inte ens halv sju men hela huset är redan fullt av ljud. Skotorken som blåser varm luft i lekande barns fuktiga skor. Luftvärmepumparna som sprider värme i trapphuset både uppe och nere. Ett par timmar senare har barnen ätit frukost och kommit i väg till skolan. Jag är åter ensam hemma och dagen börjar vakna till liv.