Knappt en hel dag. Lite mer än en halv men inte hela. Så mycket har jag jobbat idag. Jag såg till att vara på jobbet strax innan sju på morgonen och jobbade in lunchen med ett patientbesök, satt sedan med lite administration och gav mig av tio över två för att möta sonen på stan som stått på torget tillsammans med sina klasskamrater och sålt julgodis som de bakat själva för att tjäna pengar till sin framtida klassresa. Jag har haft dubbla föräldragrupper och jag har träffat och pratat med ett par patienter, svarat på några mail och skickat ut lite information och brev. PUST.

Efter att jag mött upp sonen på stan tog vi en cheeseburgare på donken eftersom jag var rent ut sagt skithungrig efter att varken hunnit med ordentlig frukost eller lunch på jobbet. Sen åkte vi till frisörsalongen på Vallås som jag klippt mig på nu de två sista gångerna där jag bokat tid för sonen. en halvtimme senare hämtar vi småttingarna på fritids och kring fyrasnåret är vi hemma igen. HELT SLUT. En vecka hemma, en veckas avslappning och skön hemma lunk gjorde så klart inte saken lättare. Men det är så här man märker skillnaden. Med skillnaden tänker jag då på hur mycket tröttare jag är efter att ha arbetat, hur mycket sämre mitt tålamod är hemma, hur mycket mindre jag orkar med. Detta även efter att ha jobbat bara en liten kort dag. Tänk om man hade möjligheten att jobba mindre men få mer kvalitet på tiden man är på arbetet. Mer kvalitet på tiden hemma. Orka mer.

Jag var som en urvriden trasa när jag kom hem. Hade det inte varit för att makens farfar skulle komma på besök för första gången i nya huset och första gången vi träffade honom på ett år eftersom han varit jättesjuk, så skulle jag nog bara slagit mig ned i soffan och varit en stund. Men det är viktigt att ta vara på dessa besöken. Makens farfar är till åren kommen och inte alls så kurrant. Barnen var så glada när han kom, Loppan gav finaste lilla jusstaken hon själv gjort i skolan och både hon och adrian gav julkort som de själva ritat och pysslat. Vi fikade tillsammans och farfar fick årets nya fotoalmenacka på barnen.  Precis som det skal vara.

Men nu. Nu är det sovdax. Imorgon är jag ledig igen så när som på att jag skall följa med på en visning på förlossningen tillsammans med ett gäng blivande tvillingföräldrar. Hur kul som helst. Mitt jobb är verkligen spännande och fantastiskt. Jag utvecklas vidare hela tiden. Nu skall min trötthet få vidareutvecklas i sköna sängen på ovanplan. Nattinatti