Idag ville barnen absolut leka med kompisar. Adrian ringde till en klasskamrat som till hans stora glädje kunde leka ett par timmar och Filippa gick till en tjejj som bor här i området. Helt plötsligt är man då i princip barnfri. Bara Samuel hemma så klarar sig väldigt bra själv numera. Så jag passade på att ta min nya ipod ut på en promenad. Eller ja så ny var den inte. Jag fick ju en Ipod av min make för ett gäng år sedan och sen helt hux flux så tog apple tillbaka just den sorten då de hade haft problem med batteriet. SÅ jag fick en nyare i utbyte. Den kom för ett tag sedan men i min lathet har jag inte använt  den utan bara låtit maken fylla den med musik för att sedan kunna ta ut den vid lämpligt tillfälle. Idag kändes som ett lämpligt tillfälle. Både att testa den och att gå på mer upptäcksfärd i området och se vad det kan finnas för gång stigar eller liknande. Sagt och gjort. Jag gav mig av med lite musik i öronen. Sean banan och danny fick mig att tänka på annat medans det småregnade mig i ansiktet. Både dingedingdingding och amazing är sälen för mig.  Och nu börjar årets sälens resa närma sig. En halvtimme var jag ute och promenerade. Inte så jätte länge eller effektivt kanske men jag har hittat en runda som kan bli den “lilla” springrundan framöver. Den avslutades med en tur runt baksidan och lite inspiration till att göra om i vår samt lite upp och ned i backarna för att få lite motstånd.

Senare på kvällen var jag sugen igen. Då tog jag en tur som blev lite längre. 7.62 km jämfört med den tidiga rundan på kring 3. Jag var ute i en timme och 38 minuter och det han bli riktigt mörkt under tiden. Helt klart skall det göras om. Jag skall bara fixa en reflexväst så att jag syns ltie bättre. Det är mörkt här kring och man går mycket på små landsvägar. Bäst att vara rädd om sig. Det allra bästa är ändå att suget är tillbaka. Suget att fortsätta komma ut och röra på sig. Skall försöka ta en tur varje dag nu. kanske inte lika långa men i alla fall nånting.