vackert snöigt på promenad genom stan
Fredagen på årets första vecka hade jag nån slags känsla av att vara mätt på ledighet. En slags rastlöshet i kroppen som inte längre kunde tillfredställas av att bara vara. Jag klädde på mig varmt och satte musik i öronen med min nya utbytes Ipod och så gick jag ut och iväg. Fyllde lungorna med ny kall luft och gick, gick och gick. I två omgångar den dagen så gick jag närmare en mil. Jag gick varvet runt nya området, ett varv runt stadsbondgården, runt kvarteret. Utforskar gatorna och de nya omgivningarna. Nya träd att fotografera, nya stigar att beträda, ny trädgårdar att få inspiration av. Sedan dess har jag varit ute. inte varje dag men nästan. Iallafall de dagar som jag kunnat när jag inte jobbat för länge eller haft gäster att tänka på. Som minst en halv mil. Som mest strax över milen. Det känns i benen nu. Från början var det svårt att gå, de blev stumma när jag satt stilla och gick vidare av ren viljestyrka. Nu känns de starka. Jag känner ett sug och ett spring i benen som jag inte kännt på länge.
När jag tog kvällens promenad så kände jag sådant sug och spring i benen att jag var tvungen att jogga lite försiktigt. Hade det inte varit för att det var kallt, jag var ovan, stel och inte rätt klädd samt att jag kände mig kissnödig efter en stund så hade jag säkert joggat mer än vad jag gjorde nu. Men det var en märklig och behaglig känsla som inger hopp. Hopp om att orka mer, att bli smidigare och starkare. Att en dag skall suget och springet i benen bli så starkt att jag tar mig ut och springer.
EN mäktig känsla. Jag känner mig starkare även om det kanske inte syns utanpå. Det gör mig glad och ger mig tillförsikt. Kanske tom att det skall kunna innebära att jag är starkare, smidigare och orkar mer inför den stundande Sälen resan. Jag vågar hoppas. Tills dess fortsätter jag gå. Och gå. Och gå. jag kommer att gå tills springet blir starkt nog, tills styrkan tar över ännu mera. Tills jag utforskat vartenda liten gata av vår nya hemmiljö och omgivning. Jag skall lukta på varje löv i blommande spirande träd, jag skall plaska över bäckar, leta efter vackraste staketet att efterapa och beundra rabatter. Jag är hemma här. Hemma på lyckorna.