Mörkret börjar lägga sig. Egentligen är inte klockan så mycket men så här vintertid kryper mörkret på tidigt. Jag gäspar för ovanlighetens skull trots att det bara är seneftermiddag. det skedde en liten olycka i sängen när maken glömde bort att skicka barnen på toa innan han lät dem fortsätta sova i vår säng ( not cool) så han fick städa och jag tjurade och la mig på soffan. Grannen och jag tog en lång promenad för nån timme sedan och nu sitter jag inne och väntar på bättre tider. Och att maken skall komma ifrån gymmet. Vi turas om att träna/aktivera oss så här på helgen.  Så här precis innan det blir mörkt. När man fortfarande har ljuset ute men kan se och känna skymmningen som kommer närmare och närmare,när kvällen nalkas, det känns magiskt. Ljuset förändras. Det känns som tid för att ta på sig de fluffigaste ulltofflorna ( golven här är rent ut sagt skitkalla) dra en kofta över axlarna och tända vartenda ljus som man har i närheten. Jag är riktigt frusen. Så där så att fingrarna är iskalla och tårna krullar sig i fårskinnstofflorna. hur skönt det än är att komma ut och gå så är kylan besvärlig just nu.

Jag längtar efter mer ljus och värme, eller iallafall efter att minusgraderna skall försvinna och att det skall bli lite lättare att komma ut och gå.