Det har aldrig varit någon hemlighet i familjen att det finns en halvbror som är äldre än min pappa på farfars sida. Inget man heller pratat högt och tydligt om men inte heller hymlat med. Att han dock bara var fem månader äldre var däremot ingenting som jag visste. Jag hade fått höra att han var så pass mycket äldre att han föddes innan farfar och farmor träffades och gifte sig. *hrm*

Nåväl,  majoriteten av de inblandade i den historien lever inte längre och därför är det ingen större ide att spekulera i hur, var och varför det blev som det blev utan att istället glädjas åt det faktum att “storebror” för ett tag sedan hörde av sig till min pappa. Han hade då, 61 år gammal, fått reda på att den man han i 61 år trott var pappa inte alls var det utan en man i en stad där man tidigare bott som nu inte lever längre men lämnade efter sig fem söner och en dotter som då är “småsyskonen”. Min far fick ett telefonsamtal från den mannen som då berättade att han var min fars storebror och att han precis fått reda på detta.  Det blev ett kärt möte dem emellan. Ett glädjefyllt möte. För även om “storebror” aldrig vetat så visste “lillebror” aka min far mycket väl och han öppnade famnen och tog med glädje mot ännu en bror till vår redan stora familj.

Båda har valt att se det med glädje, det finns många likheter dem emellan och de har båda två samma yrke och är intresserade av trädgård, naturen och växtlighet. Helt plötsligt, så här vid 37 års ålder, har jag fått en ny farbror och två nya kusiner jag aldrig har träffat. Detsamma hände för ett par år sedan. Ingen okänd halvbror då utan en känd helbror som pga sjukdom adopterades bort innom familjen. Fast då till Danmark. Pappas lillebror var nu “heldansk” och inte halvdansk eller kanske fjärdedelsdanne som oss andra och hade två vuxna barn, mina kusiner, där dottern nästan valt samma yrkesbana som jag.  Sorligt nog måste jag säga så har jag inte ännu fått glädjen att träffa dessa kusiner heller. Men iår skall det bli av. Tiden får inte bara gå och gå. Iår skall vi boka en weekend i Danmark och åka över och lära känna den delen av familjen,  Nye brodern och kusinerna uppifrån landet kommer ned för att träffas och jag ser fram emot även det.

Det är ju inte varje dag man får en ny familj i vuxen ålder – även om det nu har hänt mig två gånger!!