Söndag.

Helgen har gått fort så som den oftast gör. jag sitter som vanligt uppe allt för sent efter att alla andra har gått till sängs. jag har svårt att komma till ro. helgen har passerat fort och jag har verkligen inte gjort nån nytta hemma överhuvudtaget. Inte bryr jag mig det minsta om det heller. Jag har ägnat mig åt mig själv eller åt att socialisera med min familj. Jag har spenderat mycket tid med att promenera och jobbar på formen för skidresan. I fredags gick jag en halvmil med grannen, det var så kallt att jag tyckte mig förfrysa rumpan. Maken eldade för fullt i glas spisen när jag kom hem för att jag skulle tina upp. På lördagen fick jag inget promenad sällskap då grannen skulle ha gäster och storesonen var hos sin far. Men skam den som ger sig. Ipoden laddades för fullt och jag gav mig av redan på förmiddagen på en lång promenad. Som ensam gående kunde jag hålla lite högre tempo och kom 8.17 km istället för de 5.5 som vi brukar gå på unjefär samma tid. Det känns skönt att det händer någonting. Det kändes som om kläderna satt bättre på kvällen sedan även om jag fortfarande mest är lik en flodhäst i balletkjol. Idag gick jag först en promenad med lille sonen på morgonen. Han klarade som jag misstänkte inte så mycket och efter 1.7 kilometer så hade han såååå ont i benet att det nästan var brutet. Dessutom var det kallt, blåsigt, trist och ja, inte alls speciellt underbart. Det känns som om jag skulle kunna slippa tjat om att följa med iallafall från hans håll ett tag nu frammöver. Strax därefter så skkulle lilltjejjen hämtas. Hon passade på att fjäska för mormor och blinka mot morfar igår när vi var där på middag och vips hade hon tjatat sig till en övernattning. Då jag hade druckit tvåglas rött till maten och mannen var på after work/bowling/utekväll eller nått sådant så körde pappa mig och Adrian hem och tog på så vis våran bil med tillbaka. Så en timme senare så gick jag hem till dem för att hämta den. 2 kilometer och 23 minuter. Ingen topp speed direkt men vädret är si så där. Efter en shoppingtripp där vi eg mest skulle titta efter pjäxor till mig ( vilket inte finns ett enda par dam pjäxor i storlek över 40 – skämmes på er sportaffärer – jag har storlek 41 i vanliga fall och MINST 42 på pjäxor då jag alltid gråter och mina fötter dör en smula när de skall ned i ett par sådanna) men kom hem med lite nya champangeglas och andra attiraljer från ÖB och mat ifrån Maxi så hörde grannen av sig och ville gå ut. Well, laga mat, äta mat, på med varma kläder och ut igen.

Det känns bra efteråt. Ger mersmak. Känslan av att vilja mer, orka mer, inte räcka riktigt. Hitentills har jag gått 112.81 km under januari. Nästan hela vägen till sommarstugan. Bara lite lite till. Men januari är inte slut ännu.

Under eftermiddagen föll det fler fluffiga vita snöflingor trots att temperaturen höll sig kring nollan. Det är så otroligt vackert här när det snöar på det där magiska viset. Speciellt när skymningen faller och hela omgivningen lyses upp av det vita ifrån himlen. Jag är glad att jag tar mig denna tiden för mig själv. Det kanske inte är mycket träning i andras ögon, men det är vad jag med mina trasiga och onda knän och allt för stora, stela, otympliga kroppshydda klarar av just nu. Januari är fokus på att gå. Februari skall jag lägga till fokus på mage och rygg samt att fortsätta gå. Ta promenader de raster jag hinner gå ifrån jobbet. promenera på kvällen tillsammnas med grannen eller sonen. Jag måste, jag vill och jag kan.

I veckan skall det komma plusgrader. Hoppas det inte innebär att allt det vackert vita kommer att slaska bort. Några grannar längre ned på området har spolat tennisplanen och gjort en mindre skridskobana. Där är folk varje dag och barn åker för glatta livet långt in på kvällen. Det spelas hockey och balanseras p´å skridskor. Det vore så synd om det redan tinade bort allt jobb de har lagt ned. Även om jag längtar efter vårens intåg så kan det gärna få vara så här vackert vitt ett tag till. Iallafall januari ut.