Efter en lång arbetsdag, två omgångar i affären samt att ha kört sonen till innebandyträningen så skulle det varit så enkelt att bara strunta i det. Dvs att sätta sig ned i soffan, parkera rumpan på det välbekanta nedsuttna stället och titta rakt in i datorns eller tvns värld eller dyka ned i en barnbok tillsammans med nått av barnen. En stor del av mig vill göra just det där. Men jag ger mig inte. Efter kvällens kycklingssoppa så krängde jag på mig jacka, halsduk och proppade ipodlurarna i öronen och gav mig ut. Jag måste. Det finns inte längre något val. Jag måste förändra någonting i mitt liv och jag tror att detta är just “det”. Hade jag haft möjlighet att ha ett löpband hemma hade jag nog gått ännu mera. För även om jag vet att ja borde träna lite styrka också så är det en bra och allsidig motionsform att gå så länge man går med kraft i stegen och fart på fötterna.

Jag bara gör det. Går och går och går. När jag inte vill så går jag lite till. Jag bara gör det. När våren kommer har jag gett mig sjuttom på att jag skall springa. Innan jag fyller 40 skall jag ha sprungit nått form av motionslopp ( huuu skrev jag det där ens? Jag som avskyr att springa. Men står det på pränt så måste jag väl). Kan man säga att man vill bli fit for 40 ? Jag har mer än två år på mig så det är bara att kämpa.

Huset har fått förfalla här under helgen. Jag orkar inte både komma i säng tidigt för att orka med jobb, motionera mellan en halvmil och en mil om dagen OCH städa och fixa hemma. Får väl se om jag kan få till nått inför helgen när vi får finbesök. Det är väl bara att göra det med. Att bestämma sig och sen bara göra.