förr skrev jag alltid av mig mina besvikelser. Idag har jag inte lika lätt för det. Kanske för att jag fick lära mig den hårda vägen att en del människor tycker att det är helt fel att göra det och ser till att använda allt som de kan emot dig. Därmed så skriver jag mindre om det stora och känsliga idag än vad jag gjorde förr. På gott och ont kanske men det är så jag vill ha det just nu. Eller kanske behöver ha det.

Jag har precis upplevt en stor besvikelse. Riktigt duktig en dessutom. Och orsaken till det ligger lååångt tillbaka i tiden, i att jag försvarade en kollega som blev utsatt för skvaller och förtal. Detta har aldrig glömts bort. Man skulle ju kunna tro att det skulle vara nått positivt att stå upp för någon annan. Jag skulle iallafall aldrig kunnat göra  annorlunda. Men det har bara varit negativt. Nu flera år senare påverkar det fortfarande. Det kommer tillbaka för att bita mig i röven helt enkelt..