Om Per Harry berg hade levt idag så hade han stått först i ledet med fanan i topp. Man kan väl inte direkt säga att det politiska och fackliga engagemanget har avspeglat sig på denna grenen av hans stamtavla för även om jag absolut vill jobba mot orättvisor och för människors lika värde så har första maj inte den effekten på mig. Pelle var min gammelmorfar och dog när jag var liten men jag minns honom fortfarande mycket tydligt som en man man med de blåaste ögonen och en fantastisk livshistoria bakom sig. jag minns hur jag eller min bror fick sitta i hans knä och att han sjöng för oss och berättade historier om Amerikat medans vi åt av all glasyr från mazarinerna på fikabordet.

Per harry Berg föddes 1898. Han var inte mer än 13 år gammal när han ville gå till sjöss och det fick han göra för sin far men först efter att han gått upp och läst för prästen. Han tog sedan anställning och åkte iväg och återsåg inte sin hemstad eller föräldrar på över tre år har det berättats för mig. I år fyller min Samuel 13 år och jag kan inte ens tänka mig tanken att släppa iväg honom på ett fartyg själv och inte få se honom på tre år utan att hyperventilera. Det är andra tider nu. På gott och ont så klart.

Tydligen var min gammelmorfar en rätt så duktig boxare så han tjänade en del pengar på att proffsboxas over there och det dracks nog rätt friskt i både hemmen och på båten. Tills han träffade min namne och gammelmormor, kvinnan som jag är döpt efter, mormor Jenny. Ett av kraven för att de skulle förlova sig var att det var slut på supandet och på boxandet. Så det så. Vart min envishet har kommit ifrån det vet vi mycket väl. Nåväl, detta är inte historien om deras kärlekssaga för den har jag skrivit om tidigare utan denna bloggreflektion handlar mer om att han faktiskt efter många år blev starkt fackligt engegerad. Han jobbade emot supandet i hamnkvarteren och såg många gånger vilken misär alkoholen ställde till med i de redan fattiga familjerna. Han jobbade starkt för arbetarnas rättigheter och var en socialdemokrat ända in i hjärteroten. Det var annorlunda tider då och det arbete som han gjorde kom att göra skillnad. Idag tänker jag mer på honom än på första maj. Hur hans liv blev och så häftigt att ha fått träffa honom. Att möta sina rötter och se vilka människor som jobbade för förändring till att vi är där vi är idag. Jag är ingen socialdemokrat i hjärtat, jag jobbar inte aktivt fackligt eller ens politiskt men jag jobbar hårt för mina små mirakel på hemmaplan. Att stärka kvinnor och deras rättigheter. Hjälpa dem må bra under en graviditet och hitta säkra prevetivmedel. I stort sett samma sak fast helt annorlunda. Alla kan inte jobba med samma saker men det viktigaste är att vi engagerar oss för att hjälpa och stötta i det vi brinner för. På så vis kan en liten del av gammelmorfar leva kvar i mig. Och idag på 1 maj så skänker jag dig lite mer kärleksfulla tankar. Tack för att du funnits.