Jag är en sådan person som alltid undrar. Alltid tänker om. Om om om. Om inte om vore. Om jag bara. Delvis är det för att jag är som om och kring mig som bloggen heter just om tingeling och alla inlägg börjar med om. Samtidigt är det frustrerande att alltid tänka just om. För det känns som om jag vore missnöjd med allting eller nånting och det är jag egentligen inte. Eller är jag?

Jag är en sådan som alltid tänker om när jag ser ett hus, inte alla hus så klart men många av dem, speciellt hus med udda attribut eller annorlunda vinklar. Jag tänker på hur det skulle vara att bo där. Tillåter mig att drömma om vad jag hade gjort i just det huset. Hur det hade känts och hur det hade varit. Vilka möbler hade passat och i vilket rum hade jag sovit i. Så fort jag ser en tapet jag gillar eller en möbel på en loppis så går mina tankar på högvarv. Jag berättar för maken på vilken vägg just denna tapeten hade passat och hur mycket bättre det rummet hade varit med just den nya möblen. I tanken bygger jag växthus, anlägger trädgården till perfektion utomhus, river väggar, sätter upp tapeter och möblerar om innomhus. Jag byter bil och köper husvagn, reser långt och kort, bygger högt och lågt, startar på nytt och börjar OM.

Maken suckar men jag drömmer vidare.

Så jag undrar varför jag och hur jag blev en sådan. Hur jag inte kan gå förbi ett hus, en tapetbit, en planta eller en möbel utan att mentalt ha placerat in sakerna i min egen sfär eller i tanken flyttat in i huset och möblerar det i drömmen. Varför jag alltid ifrågasätter och funderar och tänker om. Om jag gjort så istället, sagt så där , valt nått annat eller tagit den andra vägen. Hade livet varit annorlunda då? Hade det varit bättre?

om