I gamla trädgården fanns det två stora syrenbuskar. De var så höra att de gott och väl nådde upp till andra våningen på det lilla råååsa huset. de var vackert rosa/lila och bredde ut sig flera meter på alla håll och kanter. Hösten innan vi visste att vi skulle flytta klippte jag ned dem ordentligt. De hade fått växa i allt för många år under makens föräldrars tid och de första åren var jag inte tillräckligt trädgårdsvan eller intresserad för att veta riktigt vad jag skulle göra.  En gång tidigare hade de blivit klippta, ja tom jämnade med marken för att sedan återigen växa som fågel fenix ur jorden mot himlen. Sista tiden var de mest som stora svampar. Sista våren innan vi flyttade blommade de inte för jag hade klippt ned dem så hårt. Iår borde de blomma men jag har ingen aning eftersom jag har svårt att tänka mig tanken på att åka dit och titta så här ett år senare.

När jag väl har lämnat någonting så har jag lämnat det fullt ut.

Här på lyckorna i nya trädgården finns det ockås syrener. Gamla bondsyrener enligt min pappa som klippte dem ordentligt med varsam hand förra sommaren. Vinröda, vita och lila. de ramar in trädgården. Syrener är sommar och sol, värme och skolavslutning. De är frid och glädje. Ro i sinnet och känslan av sommarlov. De får mig att småle och känna mig hemma.