I veckan som har gått har jag fått flera positiva besked. En hyfsad löneutveckling och framsteg på arbetet med nya utmaningar. Jätteroligt.

Men.

En sak insåg jag efter alla dessa positiva besked. Man vill gärna dela dem med någon som står en nära och sådana har jag inte alls många av. Ytterst få nära vänner. Men när man vill dela glädje med någon är det lätt att känna sig ensam. Ett glädje sms skickade jag iväg och ett svar fick jag. Den vänskapen vårdar jag ömt. Men det känns så ensamt att inte ha någon mer att dela det med. Förr hade jag en större bekantskapskrets. Idag är den begränsad. Livet förändras och många av vännerna flyttar, bildar nya familjekonstellationer eller bara lever andra liv nu. Det är okej. Så är livets gång men det innebär inte att man inte kan sakna det som var.

I sommar skall jag anta en ny stor utmaning som jag inte kan berätta så mycket här om idag. Men jag hoppas att det skall leda till något positivt. Ännu en gång har livet visat sig ta andra vägar än planerat. Och omvägen blir en ny utmaning som verkar kunna leda till något mer positivt för mig framöver. Ett steg i en ny riktning.