Nyss när jag satt och lät tankarna vandra så började jag tänka på mina gamla skolavslutningar. Nu är det ju jag som helt plötsligt är vuxen och följer mina barn genom livet men det känns inte som om det var länge sedan som det var jag som var mitt i skola, sommarlov, lek och barndom. Nostalgisk? Ja visst. Men inte på det sätt som man kanske kan tro. Jag är glad över att ha kommit så här långt i livet. Det gör mig ingenting alls att närma mig 40 och jag mår rent överlag bättre idag än vad jag gjorde som barn och kanske framför allt tonåring. Men vissa saker var speciella på den tiden. Heliga. Vissa saker kan jag sakna så att det värker i kroppen på mig även om jag verkligen försöker att se det som att jag har haft något fantastiskt som inte är alla förunnat men det är inte alltid så enkelt. Nu är det fyra år sedan min älskade morfar flyttade över gränsen från denna världen till någonting annat. Det är över 20 år sedan jag såg min mormor och min gammelmormor. Min farmor fyllde 80 år i år och tiden går allt för fort. När jag tänker sommarlov och skolavslutning går mina tankar alltid till dem. Visst kan ingen leva för evigt. Gammelmormor blev ändå nästan 90 år gammal när hon gick bort 1989, mormor ett halvår tidigare. Bestemor åren innan. Men de lever i mina tankar så starkt fortfarande. Jag mins glädje och lycka, kärlek och omtanke och jag vill så gärna fylla mina barn med det samma.
Nu ger jag mina barn det som jag fick, skolavslutningar med mormor och morfar. Glöm allt som varit, se det som är bra NU. Önskar att fler kunde tänka så. Det är så sorgligt när vuxna människor kan bette sig så illa mot sitt barn och dess familj och sedan inte ta ansvar för det. Tänk hur annorlunda livet hade kunnat se ut. Mer tanke än så tänker jag inte ge dem dock. Den dagen något förändras skall jag ägna dem mer tankar. Inte förr.
Nu vill jag ge min energi till dem som jag älskar. Inte dem som inte skall ha den. I 7 år har jag fått dela mina barns skolavslutningar nu. Fantastiskt fina minnen. Älskade barn. Det bästa jag har. Jag skall alltid göra allt för att dela erat liv på era villkor. Nu ser jag fram emot att ge er ett långt sommarlov. Vi börjar väl med sovmorgon imorgon?