Egentligen tycker jag att moder natur kan vara rätt pampig i sina svängningar. Jag gillar årstidsväxlingarna och charmen i de olika väder som hon  behagar oss med. Men igår var jag inte alls så glad över hennes nycker. Igår drabbade stormen Simone  Sverige. Jag tror att vi i Halland drabbades hårdast i sverige och det var enorma materiella skador över Halland. Massa träd som vält, tak som blåst av, en bekant fick ett träd vält över sin bil och själva blev vi av med växthuset. Jag är inte mest ledsen över pengarna även om det numera är 3200 kr kastade i sjön men det som gör mig mest less är all tid som val lagt på att få ihop detta växthuset. Massa massa timmar under 2.5 månaders tid. Svärande, tårar, sparkar på grästuvor och muttrande över tyska konstruktörer som inte kan skriva en korrekt instruktionsbok. Nu – bara ett metallskelett kvar som dessutom är helt snett och en hel del knäckta bitar. Kanalplasten fick jag leta efter långt nere på ängen och majoriteten av den hade fastnat i buskar och snår.

jag som såg fram emot nästa års odlingssäsong för då skulle allting vara klart. Redan i april/maj skulle jag kunna börja odla eftersom allt stod på plats denna gången. Nu är vi tillbaka på ruta ett. Maken vill inte sätta ihop ännu ett liknande växthus utan är mer inne på att bygga ett som skulle stå mer stabilt och jag är inte direkt svårövertalad.

Just nu känner jag mig less bara av tanken på att gå ut i trädgården.  Bäst att hålla sig inne och fixa på hemmabion istället.