Jag gillar det egentligen. Men kanske inte så här mycket, och kanske inte alls hela tiden. I onsdags förra veckan gjorde jag sista arbetsdagen innan jul. På torsdagen var jag och maken i Ullared, fredagen var det full fart med städning, skolskjutsande och kalas. I lördags var det lucia konserter i kyrkan och i går avslutning på Loppans dans termin. Nu är den hektiskaste perioden här över och jag har tre dagar på mig att få saker gjorda hemma. Samtidigt skall jag klara av två kompleteringar för sexologin och läsa in mig till seminariet som är på torsdag. Blä blä.Nog för att jag tycker det är roligt att ha mycket att göra men jag tycker det är ännu roligare utan sådana måsten. Barnen har bara denna veckan kvar i skolan och sedan är det skollov vilket jag ser fram emot.  Mycket för att då behöver jag inte gå upp jättetidigt varje dag utan kan ägna resterande tid till att sova lite längre och sedan det som behövs göras. Samtidigt längtar jag efter att julen skall vara över eftersom det är först då den stora friden drar in. När de lediga dagarna inte längre behöver gå åt till katastrofåtgärder ( städning i kaoset) godistillverkning eller julklappsplanering. När dagarna bara är mina och tiden är min att spendera fritt tillsammans med barnen.  Det är arbetstagarens jul i år verkligen, för även om mannen jobbar alla dagar så är det två dagar vi jobbar båda två dvs 27/12 och 30/12 och sedan arbetar han den andre och tredje medans jag och barnen är hemma. Bäst att återvända till aktiviteterna. Snart snart snart är det över.