dagen före julafton och vi sitter uppe. För andra året i rad så spelas det bingo lotto så här på uppesittare kvällen. Inte så att vi är jätteförtjusta i bingo men när de säljs till förmån för fotbolltsklubben så är det väldigt svårt att säga nej och låta bli. Fem lotter skulle bli en var, nu är det bara jag, maken och mellankillen kvar uppe. Grabbarna spelar en lott var och jag får jonglera med tre stycken. Tonårskillen muttrade och begav sig ned på rummet. Loppan var förtvivlad över att hon inte klarade av tempot när det skulle spelas bingo och blev tillslut så trött att hon somnade och fick nattas där uppe.  Massvis med julgodis är ordnat, julklapparna är införskaffade och skinkan är griljerad och klar. Hela hemmet luktar jul. Jag blundar och tänker på mina barndomsjular. På julesteken hos farmor i Trönninge. hennes lilla trea fylldes till bredden av kusiner, fastrar och farbröder. Sällan var det en vit  jul. Mest regnigt och barmark. Till Kalle satte vi oss alltid i bilen och begav oss till mormor och morfar. De mötte i dörren, om jag blundar kan jag ff höra deras röster. Iallafall morfars. Det är så länge sedan mormor försvann. Jag minns hur vi springer upp för trappan direkt. Den gula heltäckningsmattan som täcker trappan som leder upp till vardagsrummet/tvrummet på andra våningen. Väl på plats i varsin fotölj med julfika på en tallrik är det kalle anka och kränga fika som gäller. Mormor köpte alltid sarah bernad bakelser på konditori Regnbågen. När mormor sedan gått bort fortsatte morfar med traditionen. Röda heltäckningsmattan, klapparna under granen, mormors stora gyllene hår. När jag blundar så ser jag precis hur det såg ut.

jag saknar fortfarande trots alla år som gått. Så här i juletid går en varm hjärtetanke till de som vi älskar och saknar. Gläds åt de vi har kvar och ser fram emot de vi ännu inte mött.