året är snart slut. Jag har gjort årets näst sista arbetsdag idag och väl hemma känner jag mig låg. jag har inte hunnit med det som jag önskat, inte tillräckligt mycket och tiden har bara runnit iväg. Efter att jag låst, släckt och larmat  var det lika kallt och mörkt utanför som det var på morgonen när jag tog mig till jobbet. Enda skillnaden egentligen var väl att det ösregnade på vägen hem. Jag gick ifrån arbetet vid tjugo över fyra och mellangrabben skulle vara på kalas klockan fem. Ingen tid att spilla. Iväg för att köpa present och lämna gullungen på bowling hallen för kalas. Hämta ut pengar, hämta en kista jag köpt på en loppis, hämta nya iphonen som stora sonen fått i julklapp för att han skött sig så bra i skolan. Hämta sonen tillbaka från kalaset och sedan tillbaka hem igen. Just another ordinary friday night.

Nu ett par timmar senare och en sida längre i kompletteringen till sexologikursen känner jag mig rastlös. Och lite vemodig. Jag skall jobba på måndag igen för att sedan ha en vecka ledigt. jag har mått ganska så bra sista veckorna, stabil i humöret och godmodig. Idag är första gången på länge jag känner mig uppgiven. Som om allt det där som var enough igår inte längre räcker till. Jag blir rastlös av att sitta i soffan. mitt tålamod räcker inte för att skriva klart min komplettering. Samtidigt känner jag ingen ro i att gå och lägga mig heller.