Det är sällan jag sover riktigt länge numera. Oftast går jag upp vid åtta – nio isch även när jag är ledig. men de sista dagarna när vi varit lediga allihopa så har vi sovit allt för länge. Speciellt jag, maken och tonårssonen. Idag var en sådan dag. Det är mest beroende på att igår satt jag uppe allt för länge för att skriva komplettering i sexologiutbildningen. Jag har faktiskt kommit en bit på väg och fått till det mesta. Det som saknas hoppas jag att jag skall kunna få till ikväll. Sen kan man ändå inte säga att jag är färdig för det är en ny hemtenta runt hörnet och ett projekt arbete som skall vara klart så snart som möjligt.

Det tråkiga är att så mycket av dagen känns som om den blir förstörd när jag går upp så sent. Ändå är det ibland så svårt att ta det där steget och ta sig upp. Nu är det bara ett fåtal dagar kvar av ledigheten innan det är dags att börja jobba igen.  Känns förfärligt och jag har ingen som helst aning om varför. Kanske är det nu bara det faktum att jag jobbat för mycket under flera års tid och nu säger själen ifrån ( kroppen bryr sig inte ett dugg den är inte trött) att det helt enkelt är bra. Jag har ett större behov nu av att vara hemma med barnen än vad jag har någonsin haft tidigare. Det finns så mycket som jag vill och behöver göra ( mest vill dock) här hemma så jag har liksom inte tid att jobba. Barnen vill vara med mig och behöver mig på ett sätt nu som de inte kommer vilja senare. Jag önskar jag hade mer tid för det också. I morgon så blir det nog en tidigare start. Fast så tänkte jag å andra sidan igår med. 🙂