Igår lämnade vi kidsen hos mormor och morfar och drog på bio. Jag hade fått biobiljetter av en kollega som gick ut nästa vecka och de får ju inte gå till spillo. Eftersom jag har jour hela nästa vecka så fick det bli denna veckan. Först hade vi tänkt att gå ut och äta då vi hade ett presentkort på en restaurang men vi orkade inte riktigt så det fick räcka med bio. Eftersom vi kom in till stan tidigare än väntat så passade vi på att gå in på en av pubarna för ett glas cider eller som i makens fall cola då det var han som körde bilen hem. Jack Ryan var den film vi valde då det inte direkt vart nått annat vettigt att se. Lite mission impossible stuket och lite krama handstöden och hålla handen. precis vad som behövs en barnfri kväll.

Kärleksfullt och mysigt med min sämre hälft. Eller vad säger man ? Det känns konstigt att barnen har blivit så här stora så fort. Eftersom vi träffades när Samuel var 2 och ett halvt så har vi aldrig egentligen varit själva. Det har alltid funnits barn med i bilden även om jag var barnfri varannan vecka på en höft. Efter nästan två år kom Adrian och 20 månader efter det så kom Filippa. Älskade barn. Jag tror jag är mer i behov av att vara mamma än vad han har behov av att vara pappa. Klassiskt kanske och klyshigt men likväl sant. Maken har större behov av romans och jag av familjetid. Men kompromissa är ju alltid schysst och kanske då att man kan få mer av både och.