så är helgen åter slut och jag sitter igen här med en klump i magen. det har varit en bra helg fylld med skratt och snö. Mer snö än vad jag önskar faktiskt. Lilla dottern hjälpte igår till att skotta fram gången till brevlådan. Den fula gnisslande brevlådan som skall bytas ut så fort det inte längre är för kallt för att gräva. Idag anar man att någon skottat men inte mycket mer än så. Trots att det inte snöat mer under söndagen och att det har hållit sig där kring nollan så ligger det fortfarande lika vitt kvar. Förbenade snö. Egentligen älskar jag den. men iår är jag mer nervös. Vi har en husvagn i renoveringsskick stående bredvid tomten och jag vill inte att det skall bli så mycket snö att plogbilen puttar upp snön under vagnen och orsakar något vi inte vill åtgärda. Annars kanske jag inte hade varit så nervig över all snö. Helgen har annars bestått av bio och pulka. Kidsen har gått åka i backen bortanför huset och igår var jag med maken på bio dejt. Jag har röjt om i min pysselhörna som nu börjar ta form och även målat ett lager till på dörren till tvättstugan. Lite pyssel och pryttlar här och var. Behagligt.

Kanske det är därför som jag inte alls har nån som helst lust att gå till jobbet imorgon. Skall ha medarbetarsamtal vilket är helt ok men det känns inte som om det var så länge sedan sist. Förra året var ett tufft år på jobbet. Mycket som jag inte kunde alls påverka själv. Men som däremot har påverkat mig och mitt självförtroende. Samtidigt som att jag iår känner att jag inte har nått svar på alla dessa frågor. Vad skall jag säga helt enkelt`? Jag gör så gott jag kan. Jobbar på. Tar hand om patienter så bra som jag förmår, försöker arbeta för mottagningens bästa, pluggar så mycket jag bara orkar. Men framtiden känns så oviss. Jag vet inte längre vart mitt mål är. Det är odefinierat. Det jag har räcker inte längre till. jag känner att jag nu behöver hjälp med att hitta mitt mål.

Så nu är det söndag kväll. Jag sitter i min allt för stora turkosblåa onepiece ( min första) som jag hoppas skall krympa en storlek i tvätten, och väntar in sänggående. För i morgon börjar en helt ny vecka. Friska tag och nya möjligheter.

kanske är det i morgon som min nya dröm börjar ta fart?