fredagskväll. Småttingarna sover, maken kraschade för länge sedan och jag tror att tonåringen antingen ligger i biorummet och läser eller i sin säng och spelar spel. Själv sitter jag klädd i min nya (verkligen väldigt) ceriserosa onepiece som är nytvättad och nytumlad, redan har tappat strassen på axlarna ( som ändå var skitful och inte syntes hur ful den var på bilden) och numera är i bättre passform efter tumlingen än innan. Visserligen stramar den lite över handlederna men det ordnar väl sig med tiden. I början drunknade jag totalt i den men nu verkar den sitta mer som den muminsmäck den verkar vara ämnad att vara.

Det är fortfarande kallt ute. Fortfarande snö fast jag går varje dag och mantrar vår vår vår vår vår med en entonig monoton röst. Januari är ju i princip slut. Jag vill ha vår. Vintern kan hålla sig i Sälen och så kommer jag och hälsar på. Så det så. Det räcker bra. Efter att ha varit i Malmö igår på föreläsning var ju så klart fredagen fullsmäckad med patienter både högt och lågt. Mycket skratt, mycket fina möten och massvis att göra. Så som det skall vara en fredag på jobbet. På fredagar är jag faktiskt extra kär i mitt jobb. Upplever patienterna som mycket trevligare än vanligt och uppgifterna går oftast mer som på räls. Perfekt. Likadant är det hemma. Diska är inte lika tråkigt en fredagskväll innan det är dags att steka fredags hamburgarna. Hårfärg och ansiktsmask som skrämmer slag på vilket barn och man som helst gör kvällen ännu mera festlig så klart.

Men nu när de sover och jag vill hinna med allt allt så är det inte lika roligt. Varför går tiden allt för fort på fredagar? Varför kan det inte gå extra sakta så att man kan njuta av extra allt? Varför liksom inte ha tid för det som behövs? Imorgon är Loppans fotbollsträning inställd. Skönt för oss som slipper passa tider en lördag och kan sova så länge vi önskar eller tills Loppan sätter igång stora övertalningsplanen för att få mig att ge upp och gå upp för att servera henne frukost. Hon liksom kryper ned där bredvid mig i sängen. Tätt tätt och nära som en varm underbar liten hjärtekotte och sedan när man ligger där och njuter av allt så börjar hon prata och prata och prata. Och sen slutar hon aldrig prata. Fören man går upp helt enkelt. Jag har flera måsten imorgon, måste enbart för mig själv egentligen och inte alls för någon annan. Men jag njuter av dem så jag har inget emot att ha en lång lista. Men först får jag väl smyga mig upp i sängen och hångla lite med min man.
Nattinatti