I förrgår och i går har det åter snöat. Inget kul alls om du frågar mig vilket det såklart inte är nån som gör. För hur härligt det än är med fallande vita flingor som färgar världen utanför helt vit och lyser upp i januari mörkret så är jag i år mest nervös. Husvagnen som vi i princip köpte för en spottstyver (vad är det för ord egentligen??? jag menar vad betyder en spottstuver?) står utanför huset och jag är mest rädd att den skall ta skada av vinterns ovarsamma hand. Kanske dum oro, den verkar ha stått ute de sista åren och klarat det utan större skador men jag har ändå lagt ned en hel del tid och kreativ energi på den och vill helst inte börja om med större projekt i vår. hela min vinterstämning påverkas av den oron. Mestadels, den är det det här med halkan med. Jag gillar verkligen inte alls att köra bil när det är halt och jag gillar ännu mindre att maken kör bil 10 timmar per dag i snöiga skogar och på hala läskiga krokiga småvägar. Han har redan varit i diket en gång i år och jag tycker inte att det behövs en gång till.

Jag hoppas att detta inte blir ett återkommande problem för egentligen vill jag bara njuta av vinter och vackert snöfall. För övrigt är det kallt. Kallt ute, kallt inne, kallt hemma och kallt på jobbet. Mest kallt är det när jag lämnar bilens värme och stiger ut i morgonvinden vid sjutiden på morgonen. Från parkeringen är det ca en 10 minuters lång promenad till jobbet och den sista veckan har jag hört hur det har spelats musik och gapats en del i slottsparken, det visar sig vara ett tiotal aktiva människor som mycket mer villigt än vad jag gör drar på sig paltorna och utför burpees, armhävningar och andra otrevligheter i snön. Inte ens vilda hästar skulle kunna dra dit mig. Jag sträcker mig till att mantra i mitt eget huvud under arbetsdagen. Mitt nya mantra är “Jag är en person som går raskt” och trot eller ej när jag tänker tanken och säger den för mig själv upprepade gånger så går jag mycket fortare. Jag riktigt känner hur det svänger i stegen och kroppen aktiveras på ett helt annat sätt.

Nä nu är januari nästan över. Lönen har kommit, snart redan gått igen och februari närmar sig. Kanske tom vabruari. Jag har två kids hemma med huvudvärk och gnäll så jag nästan bara väntar på att någon av dem skal vara dålig. Det blir som det blir men oftast frodas infektioner och basilusker i dessa kalla vintermånader. SÅ full fart med handsprite folks och glöm inte att sätta dig ned, andas in djupt genom näsan och ut genom munnen och tillåt dig att bara vara. Snöflingorna är ändå rätt vackra när de sakta singlar ned mot marken och bäddar in allt i sitt förlåtande vita täcke.

BREATHE