klockan var inte mycket mer än halv åtta när jag åkte iväg för att hämta Adrian på körlägret. Han hade ont i magen och ville hem tidigare. Det är grått och fuktigt ute. Av himlen och solen syns inte ett spår men där är fågelkvitter. Känslan av vår är stark. Jag tar djupa andetag innan jag sätter mig i bilen och kör iväg. Båda småttingarna har varit på körläger i Gullbrannagården och lillasyster vill stanna kvar med sina kompisar och får åka med grannflickans mamma hem.

Jag möts av en fantastiskt stor kram. Han är lite blek och ser trött ut, berättar att det varit svårt att sova. Någon släckte och det blev så mörkt att man inte såg ett enda dyft. Vi åker hem tillsammans. Resten av huset sover. Maken där uppe och tonåringen i källaren. Jag fixar frukost och vi kramas. Utanför fönstret är det vindstilla fåglarna kvittrar stilla.

Det känns som om våren är här och jag känner mig tacksam.