Vattkopporna har tagit hårt på min yngste son. Feber, ont i magen och hela hårbotten full med bubblor som en puckelpist ungefär. Han har koppor över hela kroppen och har ont av dem.  Första kom i söndags och det fylls fortfarande på med nya blåsor och rodnader under dagen. Det värsta är inte hur han ser ut utan hur ont han har av dem. Vissa sitter olägligt till på de undre ögonlocken eller mitt i ögonbrynen, vilket gör dem svåra att smörja in. Själv är jag helt slut nu när jag är på andra vabbdagen. Sovit illa kombinerat med stress och oro som gör att man ständigt är på språng och lyssnar efter den där ynkliga lilla rörsten som ropar och ber att mamma skall komma.

Älskade unge. Min fina lilla prickling. Vad glad jag är att jag får vara hemma med dig när allt är jobbigt och vi behöver varandra extra mycket. Du behöver mammas varma famn att krypa in i samtidigt som jag stryker med händerna över din prickiga och buckliga kropp för att lindra din klåda. Jag behöver vara nära dig för att veta att du har det så bra som det går.

Imorgon byter vi av igen och maken får vara hemma med pricklingen som just nu sitter bredvid mig i soffan, insvept i sitt favorittäcke med skylandes swapforce och tittar på katten Gustaf. Hjärtat är så fullt av honom denna underbara unge.