I år kom våren tidigt och med besked. Verkligen. Det känns som om april kom bara nyss som en smekande vårvind och redan nu är hon borta och förbi. I morgon är det första maj.  De sista två veckorna har det varit sommarväder med riktig semesterkänsla. Som jag har längtat. Men nu är det stopp. Nu vill jag inte att det går fortare. Nu får tiden stanna upp en stund så att jag hinner med. För det är ju just det som är det värsta. Att det går så snabbt nu när det är här och hela denna underbara årstiden är borta i ett enda nafs. Jag vill hinna med mera. Inte bara dra på mig sommarkläder och solglasögonen på näsan och springa omkring och fotografera blad och grässtrå. Jag vill hinna stanna upp och vara i våren. Lukta på gräset när jag cyklar hem från jobbet. Gå i trädgården och se hur allt frodas. Gå barfota på gräsmattan hemma. Hänga tvätten ute för att torka av sol och vind. Jag vill stanna här ett tag. Maj kan gärna få vara sävligt långsam och behöver inte alls gå fort.

Jag vill leva och andas vartenda sekund.

Min stund på jorden