Ibland kommer den där känslan. så oerhört stark och kraftfull. Känslan av att jag vill dra mig tillbaka från omvärlden en bit, krypa in i mig själv och ta skydd i det trygga. När jag gett allt jag har att ge för stunden och i varje möte med patienter och kvinnor / män jag möter tar all den energi jag har så att jag när jag tar mig hem från jobbet knappt har någon alls energi kvar. Från att ha haft en utåtriktad period och haft mycket aktiviteter så blir jag som en eremit och söker ensamheten hemma. Behovet verkar bli starkare och starkare med åren.