när vi för två år sedan packade ihop våra väskor och allt annat i hemmet för att lämna det rååsa lilla radhuset till förmån för lyckorna så kände jag i hjärtat att jag lämnade lite av det vackra bakom mig. Visst har vi en fantastisk utsikt från våran trädgård och parkområdet bredvid men det är ändå inne i ett samhälle kände jag och i jämförelse med att ha bott bara ett snäpp från Nissan och den vackra promenadstigen där bredvid så kände jag att det saknades nått. Joggingturen på stigen runt om hela bostadsområdet låg så vackert utmed ån och jag trodde inte det skulle gå att matcha. Bara häromdagen så tog min bror och barnen med oss på ett litet äventyr till denna lilla oas som visas här ovan. Bara ett stenkast bort ligger en gammal kvarnliknande byggnad där det finns laxtrappor och en liten damm. Stilla och vackert på ena sidan och rasande vattenmassor på den andra. Man fick gå genom skogen och klättra en liten bit för att komma ned men med denna utsikten är det ju helt klart värt det.  Det finn så mycket vackert här i närheten. Förstår inte att jag inte visste det, att något så rofyllt fanns så nära. Jag kan tänka mig att ta mig hit för att sitta en stund och meditera.