Det börjar skymma. Jag tar med mig store sonen ut för jag vill visa honom något i husvagnen som vi just har byggt klart. Det är otroligt rofyllt ute. Vi tittar oss omkring när vi i sakta mak tar oss in igen. Det är så otroligt vackert här. Ängen utanför huset ligger där helt orörd. Med sina överblommade hundkex och fläderblommor, knoppande nyponrosor och höga grässtrån. En fjäril fladdrar till.

Allt är så stilla.

Jag går en runda i huset för att släcka och stänga ned. Går ut på baksidans balkong/loftgång och står stilla en stund. Fågelsången tar över och det hörs knappt några andra ljud alls. Här vill jag leva. Träden har aldrig varit grönare, buskarna frodigare, blommorna ljuvligare.

Huset ligger så perfekt med all orörd park runt omkring och samtidigt nära till grannar och socialt samspel på andra sidan.