När jag var liten så var jag otroligt rädd för åska. Så fort det började att mullra så staten paniken igång inombords och det krävdes mycket för att jag skulle känna mig trygg. De gånger det åskande på kvällstid låg jag skakande under täcket och räknade sekunderna mellan blixtarna och mullret för att vara säker på att det höll sig på betryggande avstånd.

Idag är jag inte längre så rädd men känner stor respekt och obehag inför åskan. Så när det började mullra tidigt på eftermiddagen idag var det inte helt behagligt.  Snart där efter började regnet ösa ned och fortsatte så av och till fram tills att det var dax att cykla hem. Elcyklen vägrade fungera så det blev en mycket frustrerande cykeltur hem i regnet.

Så mycket för gårdagens fantastiska sol och värme. Hoppas att dunder och brak tar en tripp vidare för nu måste det åter vara dax för sommarväder och solsken