Vad är bättre att göra när regnet öser ned än att sätta sig ned för att skriva. Låta de kreativa sidorna få flöda. Jag har alltid älskat pennan och ordet. Att med mina fingrar försöka att få ned en harmonislinga av ord som blir något mer. När jag var liten fick jag sagor av min mormor som hon hade skrivit. Jag minns dem tyvärr allt för vagt men jag minns hennes röst när hon läste den för mig. Även min mamma och pappa gjorde egna sagor till mig när jag var liten.

Nu är det min tur att skriva till min lilla loppa. Jag har en saga inom mig som längtar efter att få komma ut. Sagan om den ovanligt vanliga glittrerflickan Enja. Hur lång den blir det vet i sjutton. Eller ens om den blir färdig. Men jag vet att jag bara måste få ned den i ord. Enja är min dotters andra namn och ett vackert sådant som jag hade i hjärtat innan hon föddes. Nu får hon vara sagans hjältinna. Det är iallafall fantastiskt roligt att leka med ord och bokstäver igen. Att åter känna kreativ inspiration. Att vara i ett flow.