I min familj är det nog stillsammare än i de flesta. Kanske mest beroende på att min man börjar jobba fyra på morgonen och ger sig av härifrån vid halv fyra. När fredagen kommer är han oftast helt slut och sover en stund i soffan oavsett hur hög musik barnen spelar runt omkring honom  innan jag kommer hem ifrån jobbet. Sen blir det ofta som nu. Klockan är bara kring tio och jag sitter uppe ensam. Äldsta sonen har åkt till sin pappa och småttingarna har lagt sig. Maken innan dem. Själv sitter jag kvar här med en svart tvskärm och en urdrucken kopp the och lyssnar till datorns susande. Livet är så märkligt.

Jag känner inte längre igen den jag var. Är långt ifrån samma. Kan förundras över hur jag varit, känt och upplevt saker, människor och möten tidigare eftersom det inte alls längre överensstämmer med den är känner att jag är. orden flyter samman medans mina fingrar snabbt flyger över tangenterna. Jag har inte heller någon plan eller mening med det som skrivs. Bara låter orden komma. Flöda ut ur mig. Tänker. Känner. Är.

Snart fyller jag 40 år. Inte i år men snart snart. Det är helt okej. Jag har inte längre något emot att bli äldre, om jag ens någonsin haft det. Men det får mig att tänka på de som inte längre finns nära mig och hur lång tid de varit borta. Pernilla har varit borta i två år. Morfar i sex. Och C ja snart i 20 år. Det är svårt att tänka tanken på att åldras utan dem, att de liksom fått stanna i tiden och är för alltid så som de var. Medans jag själv vandrar vidare mot ålderdomen. Snart har jag fått vara mamma i 14 år. Snart har jag levt i 4 årtionden, snart har jag varit barnmorska i 10 år. Sjukt och konstigt.
Jag firar inte fredag egentligen. Inget fredagsmys, inget godis, inga chips eller krypa upp i soffan. Visst har vi tittat på en film men den skulle lämnas igen imorgon så valet var knappt ens mitt. Så jag firar inte. Men a´jag avnjuter. Njuter av det faktum att det är en ledig helg som ligger framför mig som verkar bli hyfsad full av ljus och kanske tom lite sol och värmen. Jag njuter av att sova längre imorgon och äta frukost med de mina. Jag njuter av tanken på att vara ute i min trädgård.

Och det känns faktiskt helt okej.