vi har ett speciellt språk du och jag mitt älskade mellanbarn. Ett sådant som en mor ( eller far säkerligen) har med vart och ett av sina barn, ett språk från ett hjärta till ett annat.  Jag anar att det inte är något unikt för vare sig mig eller mina barn utan något band på ett helt annat plan än det fysiska.

Du kommer ofta till mig, vanligen på kvällen precis innan läggdax. Varm och mjuk smyger du upp i in famn och viskar med och utan ord. Jag stryker över din nacke som för tillfället är kortklippt. Älskar att känna ditt hår och din mjuka hud under mina fingrar. De långa ögonfransarna slår ned när du blinkar och jag ser glitter i dina ögon. “Aj lav jo” säger du med darrande röst, fylld av känsla och inlevelse.

Du förväntar dig svar, specifika svar på det språk som vi använder varje dag och jag svarar.  “Aj lav jo mår”

Där och då värker det i mitt bröst. Sprängfyllt av kärlek till dig mitt älskade lilla barn. Innerligt, varmt och äkta.