Mina barn är inte mina. De är sina egna. Egentligen är de som någon vis person en gång skrev barn av livet självt. Något som skapas ur vår kärlek och längtan men inte får vår skull utan för sin egen. En låga som vi får till låns.

Jag har er här hos mig en kort stund, för ett ögonblick är vi nära, sedan skall ni vidare ut i livet som era egna. Det enda jag kan hoppas på är att jag har fyllt er med all den kärlek jag har att erbjuda så att det skall räcka för en livstid.