Idag är vi tillfälligt fembarnsföräldrar. Inte mer än att vi är barnvakt till vännernas två prinsessor som skall sova över medan mamma och pappa får en välförtjänt. Ändå är det så tyst så tyst. Innan jag fick Samuel så var jag rätt säker på att jag bara skulle ha ett barn. När jag väl hade honom i mina armar så kände jag att detta var för stort för att inte göra om. Fem barn ville jag ha.

Tre blev en kompromiss med maken. Vilket gör lite ont inom mig. Men livet tar sina egna vägar och nu är jag snart allt för gammal.