De verkar just nu aldrig ta slut.  Just nu så mår jag aningens aningens bättre mitt i allt illamående som jag vaknade upp med. Idag är jag hemma med äldsta sonen. Hade jag inte varit det hade jag behövt vara hemma för mig själv. Illamåendet började vid tre tiden på natten. Har vaknat och varit så otroligt illamående av och till och när klockan var halv sju och det var absolut sista möjliga tid för att gå upp gjorde illamåendet så att jag överhuvudtaget inte kunde förstå hur jag skulle kunna klara av att ens ta mig ned och väcka barnen, än mindre köra dem till skolan eller ta mig till jobbet. Nu ligger jag här på soffan av och till och i pauserna kan jag möjligtvis skriva ett par rader. Sonen sover oroligt. Ingen av oss vill äta. utanför fönstret är det fortsatt grått.

Kanske det perfekta vädret att vara sjuk i?