Mitt i allt som är och har varit jobbigt väljer jag att ta vara på de bra stunderna och idag har jag kunnat njuta av några av dem. Fysiskt har varken jag eller dottern mått helt ok. Jag har haft högt blodtryck (stress) känselbortfall i ansiktet ( stress) ont i magen ( stress och fel mat på fel tillfälle) och ont i fötterna ( felaktig belastning och för långa promenader med tidigare nämnda belastning). Dottern har haft ont i magen och inte velat gå till skolan och vi har haft svårt att tyda om det är fysiskt eller känslomässigt. Detta tar hårt på mitt mammahjärta. Stress över arbetstider på jobbet. Mycket att göra. här om dagen beskedet att sonen skall utredas för dyslexi vilket kom som en blixt från klar himmel då han inte har problem med att läsa som vi har sätt. Vår älskade lilla poet. Så verbal, sådant ord och text minne med vackra ord och känslor.

Ibland är det tungt att ha mamma. Det räcker att se största sonens nageltrång och den smärta det ger honom för att få enorma skuldkänslor och oro över sin egen tillräckligt som förälder.

Så idag ville jag ha en dag utan krav. Utan måsten eller umgänge. Bara familjen. Enbart familjen.

De små lugna stunderna blir viktigare och mer njutbara. Jag njuter av att få gå hemma i min egen takt och få röja ut gammalt skräp. Gläds åt en liten promenad i kylan för att hämta sonen hos en kompis. En kall liten hand i min på vägen hem. God mat tillagad av maken. Grillade havskräftor med vitlökssmör. Så mycket bättre på tv. Nytvättat hår och en mjuk badrock. Snart på väg upp i säng till min man.  Även om jag är trött och sliten och rätt less så väljer jag lyckliga stunder. Jag kan skratta mitt i allt elände för att skratt får mig att orka. Håller en hand för att det ger mig energi. Älskar för att det ger mig kärlek tillbaka.

Mitt i allt så måste vi göra just det. Våga välja de fina stunderna och vara mitt i dem. Inte låta det negativa döda de små ögonblicken som faktiskt ger lycka.