Det slog mig plötsligt när jag stod och hängde tvätt barfota på nedervåningen. Februari. Det var i februari 2012 för tre år sedan som vi var och tittade på huset för första gången. Jag minns känslan av att stå där nere i källaren. Fullt påklädd med strumpor och varma kläder men den bitande iskalla kylan ifrån golvet letade sig upp genom strumporna på fötterna och hela vägen upp längs benen. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av att det var så kallt på golvet att jag stod och småhoppade lite granna för att inte båda fötterna skulle nudda golvet lika mycket hela tiden. Vilket naturligtvis inte hjälpte.

Det har gått hela tre år sedan den helgen. Sedan vi gick runt i huset och utforskade och funderade på hur det skulle kännas att bo här. Jag stod i köket vid den långa träbänken och tittade ut genom fönstren över trädgård och ängar utanför. Hur jag blundade och då kände känslan av svepande långa färgglada klänningar längs bara ben en sommardag med all den vackra grönskan som fanns utanför. Känslan av att här vill jag vara. Här har jag hittat hem.

Där började redan för att kunna köpa, sälja och flytta. För två och ett halvt år sedan flyttade vi in.

Det har hänt massvis sedan dess. Huset ser likadant ut på utsidan ( förutom ytterdörren då) men på insidan har det hänt massor med saker. Huset har transformerats och blivit mer levande på alla sätt och vis. Inte bara för att det är fyllt med barn igen utan också för att det har gått från att vara helt och hållet vitt till att vara fullt med färg och mönster. Precis som jag vill ha det.

det är inte lika kallt i februari i år som det var för tre år sedan den där dagen i februari. Idag kan jag stå barfota på klinkergolvet utan att hoppa av kylan. Delvis också pga den nya luftvärmepumpen. Jag undrar så hur det kommer att se ut och kännas om tre år till? För då har jag bott längre i detta hus än vad jag bott någon annanstans förutom i mitt föräldrahem.

bilden är inte från februari 2012 utan troligtvis från slutet av april eller början på maj. Då längtade jag mig blå efter att få flytta och körde förbi huset lite då och då för att göra det verkligare. Det finns inga bilder på huset från februari det året. Då var det grymt kallt ute och snöigt och jag vet inte varför jag inte fotade vilket jag alltid gör annars. Grymt störigt. Men därefter har vi dokumenterat vår resa med huset vilket jag är glad för.