längtan efter april och våren är stor. Men först så skall det hända något annat stort. Vår älskade lillkille fyller 10 år. Helt ofattbart att jag nu har två barn som passerat tvåsiffrigt. Betyder det att jag blivit gammal? Eller är det bara så att det inte går att följa med i svängarna och förstå hur snabbt tiden går. Jag är tacksam för alla dagar tillsammans med barnen. i över 14 år har jag fått ha dem hos mig och jag hoppas på många många mer.

Nu när våren börjar vakna så tar jag varje tillfälle att komma ut och få sol på näsan. Funderar och planerar i huvudet på hur jag skall göra ordning i trädgården inför sommaren och odlingssäsongen. Längtar efter att få sätta spaden i jorden, efter att få bygga en altan, efter att se växthuset växa fram, få upp poolen igen, se hur trädgården går i blom och området runt omkring åter blir grönt.

Det är nu förväntans tid är här. På så vis kan våren vara bättre än sommaren, för visst finns det få saker som är mer positiva än att känna den förväntan som bara kommer när livet igen börjar vakna ur sin vinterdvala.  När dagarna åter igen blir längre och ljusare och solvarma dagar närmar sig.  I mars ligger allt vidöppet framför oss. Som ett löfte om den vår och sommar som kommer.  Ett löfte om grönskande liv och lust. Ett löfte om lediga dagar. En pirrande känsla fyller min mage. Precis som det skall vara i väntans tider.