det finns något rastlöst i mig. Någonting som aldrig riktigt får ro. Som ständigt jobbar för att förändra och förvandla. Transformera. Jag målar, tapetserar, renoverar, möblerar om, river och börjar om igen. Men jag verkar aldrig vara nöjd. Prestationsprinsessan av november, med känslorna mer utanpå än inuti. Som ändå gömmer allt det onda och går vidare med gnaget inombords. Gnaget som inte botas av förändring men jag måste ändå försöka. Ibland undrar jag om jag någonsin blir nöjd. Eller om alla de dära tankarna och längtan på förändring bara är en symbol för det som gör ont inuti. Det som jag vill förändra men inte kan.

Idag fick skänköverskåpet jag satte i köket för en månad sedan drygt flytta ut i mellanrummet. Det passade inte in i köket, eller jo det gjorde det. Bara inte riktigt på det viset som jag tänkte mig just nu. Men så som jag tänkte då förra månaden så passade det alldeles utmärkt. Nästa vecka kanske det kommer in på plats igen. Rastlösheten ger sig till tals igen. Jag hoppas att någonting skall min själ få ro och alla bitar skall falla på plats. En dag. Tills dess anar jag många projekt, ommöbleringar och förändringar