fönstret i husbilen är smutsigt. Smutsigare än vad jag tidigare reflekterat över. Kanske för att det inte synts så tydligt som det gör nu i solskenet på kvällen. Vi är ute och premiärcampar för i år. Det är egentligen min jourvecka vilket innebär att vi inte kan vara för långt borta ifrån stan då jag måste kunna köra iväg till jouren om det dyker upp någonting akut. Men ännu så länge har det inte varit någonting som jag inte har kunnat sköta via telefonen.  För att ändå kunna komma iväg så valde vi en camping inom rätt avstånd och så kom vi ändå iväg. Vilken lycka.

Så att nu sitta här och titta ut över kvällen, hur solen sakta sänker sig och målar himlen så där färgsprakande känns fantastiskt. Det känns lovande på något sätt. Ett löfte om mer. Om sommar, lata dagar, umgänge med vänner och fina stunder. Precis så som livet skall vara.