Det är lunchtid på juldagen. Tonåringen ligger kvar i sängen nere i sitt rum, mellansonen som länge låg och spelade Ipad i sin säng sitter nu vid den nya datorn han fick i julklapp som hans pappa b byggt ihop till honom. Dottern sitter och spelar på sin nya(begagnade) telefon. Jag känner frid och lugn i bröstet. Äntligen är julen över. Eller ja iallafall den delen som inkluderar julafton. Detta ståhej och hajpade stressframkallande spektakel. Jo jag vet att det inte alltid är så men i allt för mycket.

I år är första julen som firas så här annorlunda. Utan någon farmor. Morfar saknas sedan flera år och i år är även farmor borta. Det viset jag firat jul på under de sista 40 åren är nu inte detsamma. Det fattas mig.

Nu gick min farmor bort natten mellan den 1-2 november så det fanns inte så mycket mer tid att fundera över julen och hur det skall vara. Men en sak är jag säker på och det är att jag behöver förändring. Nästa år kan vara en bra start på förändring. I år har vi firat med mina föräldrar , mina bröder och min ena brors respektive, det innebär att nästa år kommer min bror med sambo fira med hennes familj en bit härifrån. Det är en bra start på förändring.

Nästa år vill jag resa bort över jul.